Frans Severin
Frans Ferdinand Severin, född 2 januari 1889 i Ystad, död 18 februari 1972 i Hässelby, var en svensk tidningsman och politiker (syndikalist 1915–1928 och därefter socialdemokrat).
Biografi
Severin var redaktör för Syndikalisten 1917–1921, Arbetaren 1922–1928, Signalen 1928–1936, chefredaktör för Aftontidningen 1942–1951[1] samt redaktör för Pressens tidning 1951–1960.
Severin var under andra världskriget engagerad antinazist. Han medverkade bland annat i de antinazistiska organisationerna Föreningen Kulturfront, Samfundet Nordens Frihet och Tisdagsklubben.[2][3]
Severin invaldes till riksdagen vid valet 1932 och inträdde som ledamot i andra kammaren 1933. Han var statssekreterare i Kommunikationsdepartementet 1937–1942 och ordförande i Bankoutskottet 1951–1956. Frans Severin är begravd på Råcksta begravningsplats.
Bibliografi
- 1919 - Syndikalismens demokratiska väsen (SAC:s förlag)
- 1920 - Arbetarnas övertagande av produktionen (SAC:s förlag)
- 1920 - Den lokala självbestämmanderätten (SAC:s förlag)
- 1923 - Vad är och vad vill syndikalismen (Federativs förlag)
- 1923 - Penningen i det socialistiska samhället (Federativs förlag)
- 1923 - Marx mervärdetoeri i sammandrag (Federativs förlag)
- 1924 - Gillesocialismens idéinnehåll (Federativs förlag)
- 1924 - Är syndikalismen statsfientlig (Federativs förlag)
- 1925 - Kooperatism och socialism (Federativs förlag)
- 1925 - De nya industriförbunden (SAC:s förlag)
- 1925 - Avtal eller register (Federativs förlag)
- 1927 - Sex-timmars-dagen (Federativs förlag)
- 1928 - Registerkamp mot arbetsfredslagen (Federativs förlag)
- 1936 - Centralism och decentralism (Federativs förlag)
Källor
- Sveriges dödbok 1947–2006, (CD-rom), Sveriges Släktforskarförbund
- Bra Böckers lexikon, 1979
- Severin, Frans Ferdinand på SvenskaGravar.se
Noter
|
