1967 överfördes Västervåla församling från Surahammars landskommun till Fagersta stad. Fagersta kommun bildades vid kommunreformen 1971 genom en ombildning av Fagersta stad.[6]
Kommunen, som ligger i Bergslagens malmregion, har en berggrund vilken utgörs av sura vulkaniska bergarter, som utsatts för veckning och omvandling. När berggrunden bildades avsattes också järnmalmer. Det viktigaste malmstråket inom kommunen ligger nordväst om centralorten (Fagersta) och följer berggrundens sydväst–nordöstliga huvudriktning. I detta område har tidigare funnits flera gruvor. Den största var Stortäktsgruvan i Semlaområdet. Rudgruvan var Fagersta Bruks egen gruva och bröts in på 1960-talet. Vid Svartberget, norr om Hedkärra, har det tidigare brutits kalksten. Den kalkrika berggrunden återspeglas i områdets flora. Geografin präglas av smala dalgångar, som har samma riktning som järnmalmsfältet. I de lägre partierna vid Kolbäcksån och sjön Aspen finns sammanhängande stråk med sediment och öppen kulturmark. Området är i övrigt huvudsakligen beväxt med skog på morän eller myrmark.
Naturskydd
Kommunen har tre naturreservat, Svartberget, Jonhagen och Jönsbacken.
Efter valet 1970 fram till valet 1991 hade Socialdemokraterna egen majoritet i Fagersta kommun. 1991–1994 var Socialdemokraterna det största partiet men saknade egen majoritet med ett mandat. 1994–1998 hade Socialdemokraterna åter egen majoritet i kommunfullmäktige. Efter valet 1998 fram till valet 2002 var Vänsterpartiet största parti men saknade egen majoritet med två mandat. Efter valet 2002 fram till valet 2014 hade Vänsterpartiet egen majoritet i kommunen. Efter valet 2014 blev Socialdemokraterna största parti i kommunfullmäktige.[10]
Folkpartiet var det största borgerliga partiet i kommunen under åren 1970–1973, Centerpartiet under åren 1973–1982 och Moderaterna 1982–2018.[10]
Fagerstas historia är fram till 1900-talet stark förknippad med järn- och ståltillverkning.
Näringslivet i kommunen är starkt koncentrerat till centralorten, vilken fram till mitten av 1980-talet var en bruksort dominerad av en stor arbetsgivare. Efter att Fagersta AB upphörde som koncern 1984 togs dess produktion, vilken var inriktad på specialstål, dock över av ett antal andra stålföretag. Dessa företag är: Seco Tools AB (hårdmetallverktyg för skärande bearbetning – cirka 1000 anställda i Fagersta), Atlas Copco Secoroc AB (bergborrar – cirka 700 anställda i Fagersta), Fagersta Stainless AB (rostfri valstråd och dragen tråd – cirka 330 anställda) och Outokumpu Stainless Tubular Products AB (svetsade rostfria rör – 180 anställda i Fagersta). Tillsammans sysselsätter idag stålindustrin cirka 25 procent av kommunens befolkning.
Andra större företag är AB Karl Hedin (trävaror) och AB Västanfors Industrier (stålbyggnader).
Bland naturupplevelser kan Bruksleden, som passerar igenom kommunen, nämnas. Leden går bland annat förbi Fagersta kommuns högsta punkt Högbyn, som ligger 241 m över havet, det gamla järnbruket Trummelsberg och utsiktstornet vid Landsberget (kommunens näst högsta punkt, 217 m över havet). Det finns ytterligare ett antal vandringsleder.
Befolkning
Befolkningsutveckling
Kommunen har 13 183 invånare (31 mars 2024), vilket placerar den på 175:e plats avseende folkmängd bland Sveriges kommuner.
Befolkningsutvecklingen i Fagersta kommun 1970–2020[11]
År
Folkmängd
1970
16 963
1975
15 911
1980
15 121
1985
13 989
1990
13 756
1995
13 355
2000
12 381
2005
12 270
2010
12 443
2015
13 286
2020
13 267
Kultur
Kulturarv
Redan på stenåldern bodde människor inom den nuvarande kommunen, flera boplatser finns belagda från denna tid. Från yngre järnåldern är ett mindre gravfält känt. De välbevarade blästerugnarna i Dunshammar, 3 km söder om Ängelsberg, härrör från denna tid. Under arkeologiska utgrävningar på 1970- och 80-talet konstaterades att blästerugnarna fanns redan på 600-talet. Järnmalmen som man använde var så kallad sjömalm, och togs upp från den intilliggande sjön Åmänningen. Dunshammar är en av de äldsta platserna i Sverige för järnframställning man idag vet om.
Från medeltiden finns flera lämningar efter både järnmalmsbrytning och hyttor i kommunen. I Semla, vid Strömsholms kanal, fanns under 1300-talet flera gruvor och ett mäktigt järnbruk. Järnbruket lades ned på 1800-talet, men gruvverksamheten fortsatte fram till 1960-talet. Även de senare betydelsefulla järnbruken i bland annat Ängelsberg och Västanfors hade anor tillbaka i medeltiden.
Vid Kolbäcksån anlades 1611 en stångjärnshammare på en plats där järnframställning också pågått sedan medeltiden. Hammaren blev början till Fagersta bruk, runt vilket så småningom ett samhälle växte fram. Utvecklingen gick dock relativt sakta, först under slutet av 1800-talet kom Fagerstas stora expansion i samband med industrialiseringen och utvecklingen av götstålsprocesserna. År 1873 bildades Fagersta Bruks AB (från 1971 Fagersta AB), ett modernt industriföretag, som bestod ända fram till 1970-talets stålkris, och slutligen avvecklades 1984. Dagens stålindustri sysselsätter emellertid nästan lika många som gamla Fagersta AB gjorde.
Blasonering: Sköld: styckad av silver, vari ett blått järnmärke och blått, vari en lilja av silver, och däröver en av en vågskura bildad, blå ginstam belagd med ett bevingat hjul av silver.
Den nedre delen av vapnet, alltså liljan och järnsymbolen, utgjorde vapen för Fagersta Bruks AB och skapades 1941. Bolaget försökte få vapnet fastställt av Kungl Maj:t, vilket dock inte lyckades, då vapen för enskilda företag inte kunde få kunglig fastställelse. Sedan Västanfors kommun blivit Fagersta stad, med namn efter bruket, gjordes ett tillägg till företagsvapnet och den övre delen med vinghjulet som järnvägssymbol och vågskuran som symbol för Strömsholms kanal. Detta vapen fastställdes 1947. 1974 registrerades det i PRV enligt de nya reglerna för kommunala vapen.
^ [a b] Största offentliga arbetsgivare, Näringslivets ekonomifakta, läs online, läst: 30 oktober 2020.[källa från Wikidata]
^Andersson, Per (1993). Sveriges kommunindelning 1863–1993. Mjölby: Draking. Libris 7766806. ISBN 91-87784-05-X
^Elsa Trolle Önnerfors. ”Domsagohistorik - Sala tingsrätt (del av Riksantikvarieämbetets Tings- och rådhusinventeringen 1996-2007)”. http://www.bebyggelseregistret.raa.se/bbr2/show/bilaga/showDokument.raa;jsessionid=61B53DB50C9071ADD9E42473573CFC20?dokumentId=21000001423164&thumbnail=false. Läst 10 juli 2013.
^”SFS 2013:1086 Förordning om ändring i förordningen (2009:1299) om nationella minoriteter och minoritetsspråk”. https://www.lagboken.se/Lagboken/start/sfs/sfs/2013/1000-1099/d_1869442-sfs-2013_1086-forordning-om-andring-i-forordningen-2009_1299-om-nationella-minoriteter-och. Läst 14 paril 2023.}
^ SFS 2015:493, justerad i SFS 2015:698 Förordning om distrikt. Trädde i kraft 1 januari 2016.
^ [a b] Enligt SCB och Valmyndighetens uppgifter
^”SCB - Folkmängd efter region och tid.”. http://www.ssd.scb.se/databaser/makro/SubTable.asp?yp=tansss&xu=C9233001&omradekod=BE&huvudtabell=BefolkningNy&omradetext=Befolkning&tabelltext=Folkm%E4ngden+efter+region%2C+civilst%E5nd%2C+%E5lder+och+k%F6n%2E+%C5r&preskat=O&prodid=BE0101&starttid=1970&stopptid=2010&Fromwhere=M&lang=1&langdb=1.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Fagersta kommun.